Luffare
Underbart och skräckinjagade med osäkerhet. Mycket av de känslorna har svämmat över nu den senaste tiden.
Jag vet inte om jag älskar eller hatar det. Osäkerhet visar att man bryr sig, men det bevisar också att man är svag.
So what to do?
Läste nyss om en person som har ett speciellt ställe. Kom då att tänka på mitt speciella ställe. Bara en person som har fått tagit en del från det, och den personen brukar nämna det tillfället ibland. Så jag tror att mitt ställe smittar av sig. Men inte vem som helst får ta del av den.. Det stället där jag är totalt mig själv.
Sitter hemma nu, kanske den sista dagen jag inte packat ner något. För som sagt ska jag äntligen flytta! Som om det inte är alls långt nu i början så är det ett steg bort. Har absolut inget att hämta här hemma längre. Bara mamma, som jag har en väldig svårighet att lämna. Kanske kan vara på tiden att släppa lite nu. Mammas ögonbryn som jag sa när jag var liten. Ögonbryn istället för ögonsten låter ju rätt lika =)
Så, vart ska jag? Älskar att möjligheten finns att åka vart man vill. Sitter inte fast någonstans alls nu efter lägenheten är borta. Men det är så svårt att bestämma sig när man väl sitter där och måste. Skulle haft en kartbok och blunda medans man pekade, och sedan bara dra dit utan några som helst planer. Vore det här för 100 år sedan hade jag nog varit en tvättäkta luffare. Vilket underbart och primitivt liv. Säger hon med lägenhet, dator och telefon.
Jag är för feg för att satsa på det jag vill helt enkelt.
Ska bli ändring på det dock.
-
Blir lite less på mig när jag ska sitta och gnälla över livet också. Man har det så extremt bra! Bortskämda svenska människor. Men vad ska man göra? Jag vill inget hellre än att få åka till ett u-land och bara få hjälpa till med vad som helst. Men det kostar, som allt annat. Hur fan kan det vara så att man måste betala för att hjälpa andra? Mellan 10-20 tusen kronor kostar det för en Svensson att få åka iväg till ett fattigt land för att hjälpa behövande människor i 1-2 veckor. Ja, hur välden är uppstyrd är helt otroligt. Ibland så är det ju nästan så att man önskar att alla skulle få byta plats med dessa människor. Vad mycket bättre det skulle bli då. Man tar hand om sina egna, även om de har olika hudfärger eller religioner. Men nej, status och koncpetet att man ska vara bättre än andra tar över. Jag säger det igen, ren orättvisa är vad det är. Och vare sig jag vill det eller inte så är jag en av de bättre. För jag som vanlig Svensson har helt enkelt inte RÅD att ta hand om mina egna.
-
Nej fy, jag vill inte ens skriva något mer nu.
Jag tar bara ett stycke ur en Winnerbäck-låt som jag tycker passar mycket bra nu.
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
Kusk + emma
Matta kom hem, och likaså Ökan. Jag hade med andra ord mina bästa och mest värdefulla personer runt mig hela kvällen. Kunde inte blir bättre.
Började kvällen med att vara hos Matta, ug-disco med mycket skratt som vanligt. Vill nog inte ens kommentera alla fina kort vi fick på varandra, den ena fulare än den andre. Men snart kommer de väl ut på alla facebook och bilddagböcker. Intressant!
Rörde oss rätt sent till berget, och där spelade det sista bandet när vi kom. Efter ett lamt försök att hålla ihop så tappade alla bort varandra som vanligt och det blev inte alls lika kul. Eftersom vinet hade flödat rätt bra tidigare, så gav jag upp berget efter bara en timme eller så. Med ett tunnelseénde som ett tåg snubblade jag ner mot käket. En stor strips och en jävla massa ketchup. Dom som jobbade där blev lite lätt förundrade hur mycket av det röda en enda person kunde få i sig. Träffade lyckligtvis på Dani och Krotan som bara bor 10 meter ifrån mig, så där fick jag ett utmärkt sällskap hela vägen hem.
Väl hemma ringde jag ett samtal, i vilket jag inte minns vad det sades, sen blev det tokdäcka utan att tänka på någonting alls what so ever. Jag var Inte en syn för gudarna kan jag själv erkänna.
I det hela så var självklart förfesten hos Matta den bästa, men det var ingen förvånad över.
Mer av det tycker jag!
Idag åker tjejerna hem till huvudstaden igen, vilket är tjatigt, men tydligen skulle de komma hem nästa vecka också. Ökan kommer för att spendera hela 3 veckor här. Me likie big time =)
Så nu gäller det att sysselsätta sig här hemma i en vecka, så det blir helg igen fort.
Mår iaf rätt skapligt idag med tanke på hur mycket vin som slank i. Njuter av det för nästa söndag kommer inte bli lika trevlig skulle jag tro. Då har det varit en helg med öl, tält och röjj. Ska bli otroligt roligt med lite nytt!
Men i Kilafors? Är lite skeptisk om stället de valt ut, men det återstår att se. Jag gissar på att det endera kommer bli århundradets flopp eller lyckade. Hoppas på det sista.
Idag händer det inte mycket.. Säris skulle komma in om ca timmen och då blir det väl en tur till donken lät det som. Det fungerar alltid sånna här dagar. Sen kommer ett lyckoämne hem och då blir jag glad =)
Annars inget alls. Glo in i väggen och tänka över saker man tror sig sagt kvällen innan och sedan hata sig själv för att man sagt det. Som alla andra söndagar då ungefär..
Present
Som jag sagt så kommer en av mina bästa vänner hem från huvudstaden imorgon. Och eftersom hon fyllde 20 igår så ska vi fira henne med fest och annat skojj på lördag. Så idag kom jag och Emma på den bästa presenten någonsin som vi gjorde med våra egna händer. Efter ett par timmars slit så blev vi äntligen klar. Skulle kunna trott att vi vore 10 när vi stod där ute och hoppade av förtjusning när "saken" var klar. Kan såklart inte skriva vad det är i fall ett visst födelsedagsbarn skulle få vägarna förbi min blogg.
Så nu sitter jag här hemma med ont i tummarna och lika ont i skallen, men med ett nöjt leende på läpparna.
Är också extra glad över en annan sak som också kommer hända i helgen. En till av mina bästa kommer hem! Det här kommer att bli den bästa helgen på länge för mig. Mycket "bästa" nu, men det är ju mitt bästa att säga bästa. Eller vad säger du min bästa? Ja, jag menar dig =)
Fick också en grym deja vu idag. Öppnade ett paket med färgpennor, och av misstag hade jag tagit några med lukt. Samtidigt som paketet öppnades så fick jag en miljon bilder av när man var liten. Älskade lukten lika mycket nu som jag gjorde då. Framförallt den rosa som luktar jordgubb. Men den som kom på att ge en svart penna lukten "popcorn" skulle jag vilja ta ett snack med. Men va? Vem kommer på att en penna ska lukta popcorn. Det värsta var ju att dom hade lyckats bra med det också. Fuckers! Jag ska också uppfinna något.
Har också varit duktig att köpa mig ett nytt gymkort nu äntligen. Slut på tjockisfasonerna nu som sagt. Saker som aldrig har rört sig, rör sig på ett konstigt sätt, vilket icke gillas. Ja, man skulle ha uppfunnit något som sagt. Då hade detta inte varit ett problem. Ett samtal bort, sen POFF så har en duktig doktor magiskt förtrollat bort detta. Men nej, vi vanliga dödliga som inte är smarta nog för teknik får svettas och hoppas att gud finns och hör ens böner. Haha, eller?
Och på tal om gud. Eller Gud, med stora bokstäver som man nu ska skriva det med. Såg en film igårkväll som utspelade sig i Irak, strax efter detta 9/11 hänt. Slakt hit och slakt dit, som skulle kunnat förhindrats om inte det är så att folk inte kan respektera varandras religion eller tro. Tänk om alla bara kunde bry sig om sig själv och sitt eget land.. Vad bra det skulle bli. Men nej.. vi gillar tydligen att spränga oss själva. Och att sen skylla det på att det är "dem "som är dum i huvudet. Om man har den synen på andra, vad gör oss då så mycket bättre än "dem"?
Näe, jag tycker ärligt talat att alla är dumma i skallen. Och den största anledningen är inte för att jag tycker annurlunda.. nej, det är för att jag stör mig på att folk inte kan leva med att det finns andra som tycker annurlunda. Jag själv känner en sådan person, vilket är i min närhet mycket mer ofta än vad jag vill. Men det går att tolerara, trots att man inget hellre vill att denne person ska råka ramla och bryta nacken vissa dagar. Men man har mer vett än så. Synd att inte alla kunde vara lite mer toleranta och försöka förstå varandra lite mer.
Men jaja, vem är jag som sitter här och snackar? Jag har aldrig varit med i ett krig, och lär väl inte vara det i min livstid heller förhoppningsvis. Men man kan bli så arg av orättvisorna..
Nu ska jag släppa det här.. Kan tänka och prata sönder skallen på mig själv om detta. Och inte kommer man fram till någon lösning heller. Är det kanske de stora tänker?
Men en början borde nog ligga i att släppa den förbannade stoltheten.
Åh, nu vet jag att en person sitter och tänker.. "Men åååh!!". Men det struntar jag i. Sånn är jag =)
Men nu får det vara slutskrivet för idag, ska ändå upp 08.00, vilket inte är vanligt för att vara mig.
Godnatt!
_______________________________________________
Och jag springer allt vad benen bär
Men vassa tänder sliter mig isär
Snälla väck mig
Ta mig ur det här
Det är då jag har skydd av dig
Din hand mot pannan lugnar mig
Jag brinner upp av feberhet
Och tusen händer tar mig ner
Men dom kan göra vad dom vill
I mina mörka stunder..
________________________________________________
Det är såhär jag VET att det är.
Intresse
Intresse var den första frågan som ställdes i inställningarna. "Intresse"? var det första jag tänkte..
Vad är ett intresse egentligen? Är det något man gillar att göra, men inte gör..eller är det någonting man gör, fast egentligen inte gillar så värst? Aja, jag lämnade den frågan osvarad.
Så, jaha.. Ännu ett ställe som man kan sitta och filosofera vid. Har haft mitt trogna Bubble Shooter innan, men det här kan anses som lite mer accepterat. För tydligen SKA man blogga nu för tiden för att vara häftig. Coolt!
Vad ska man säga nu då? Berätta om sig själv kanske?
Bor mot min vilja just nu i Söderhamn, trivs inte i situationen jag har. Sitter i en 1a och tittar in i väggen om kvällarna och smider planer som troligtvis inte kommer att hända. Men man vet ju aldrig.. Har redan lyckats ta mig en bit på vägen och har lite på gång. Äntligen!
Har bott kvar här hemma i över ett år nu efter att skolan slutat och försökt anpassa mig till att det verkligen inte händer något, men förgäves. Det är FÖR tråkigt..
Nu på sista tiden har det dock varit lite bättre, när jag har hittat mig ett par personer som betyder mycket och som är mycket mer lik mig än många andra. Och på grund av dessa personer har jag äntligen fattat att man inte ska tänka så mycket på imorgon och göra lite som man vill för stunden. Människor som har hela livet helt klart för sig, de förstår jag mig inte på. Plugga, praktik, jobb, bostad, förhållande, som till slut lett till en villa i en förort med 7 ungar och en idiot som man egentligen inte känner för man inte har haft tid att lära känna varandra pga allt jobb.
Okej, det fungerar väl för många, dock inte för mig då som sagt. Så nu ska jag verkligen göra det jag känner för ett tag, och jag har aldrig varit mindre stressad i mitt liv.
Har även varit mycket strul nu på sista tiden. Mycket som har varit pga av just stressen och den djupa saknaden jag haft över många "faktorer". Vill att mycket ska vara som förr, men eftersom det inte kommer att bli så, så är det bara att rycka upp sig och se det bästa i det. Det finns andra sätt. I alla fall nu, när man slitit sig från allt som har med jobb att göra. Det är helt sjukt vad det är lätt att bli för bekväm och lat för att slippa krångla. Patetiskt att vara på ett ställe där man absolut inte trivs bara för att man är lat. Men nuså.. är det gjort =) Jag kommer till er istället!
Uttrycket "efter regn kommer solsken" har också fått en ny innebörd nu på senaste tiden. Att något så taskigt och oansvarsfullt kan leda till något så bra. Trots att tiden är räknad så har det varit bra. Det har hjälp till med mycket och vise versa.. "De" är bra för varandra tror jag.
Joshua Radin - Closer , passar på alla sätt och vis in på det här enligt min synpunkt.
Just för tillfället sitter jag hemma i den lilla lyan och önskar att det vore morgon. Men det är en oändlig tid kvar..
Vill också att veckan ska gå snabbt, för i slutet kommer mitt just nu bästa glädjeämne hem. Matta!
Det är det som verkligen behövs nu. Underbart!
Jaja, nu har den här bloggen börjat med en massa klagande. Men som en annan sa, det är väl mest de är till för =)
Själv tänker jag fortsätta kvällen med att lyssna på musik och glo på onödiga saker på nätet. Gills det som ett intresse kanske?
