BAM, in my face !


Och här sitter jag..
Funderar om jag ska öppna mig för Er och berätta hur det
står till i min lilla värld? Troligen inte allt..

Den här senaste tiden har varit förvirrande.
Jobbig, rätt ut sagt

Har varit inne mycket på känslor och hur man ska hantera dessa.
Svälja allt man känner är helt enkelt inte en bra idé, men det har
fungerat skapligt de senaste åren, men nu bubblar det upp skit som
ett totalt sönderslaget avlopp. Den här totala bajsnödigheten av att
inte kunna visa sitt innersta. Kanske det är anledningen att människor
uppfattar mig som en elak person? Kanske är det anledningen till att
ingen kan/vill älska mig tillräckligt för att ha viljan att kämpa för det?

Så här har jag nog aldrig öppnat mig för någon. Brukar i vanliga fall skratta
åt dem som skriver offentligt om sina problem & känslor, men nu har det nog
gått till en gräns även för mig. Mest vill jag väl bara förklara ut i det tomma.

Har varit på gång en lång tid nu, och för att det inte ska bli värre så måste
jag ta distans. Klok sak att göra är att även ta distans från mig..
Det går över.... Jag hoppas SNART