Cliffhanger


Idag hade jag en social samvaro (man hittar på något som pensionären tycker är skoj) men eftersom personen i fråga åkt in på sjukhus så hade jag en lucka i mitt schema och eftersom jag var ute i Skog så passade jag på att åka till badet samt den gamla kyrk-ruinen för att fota lite.


Jag klättrade utan svårighet upp på en av dem för att kunna knäppa lite bättre. Det jobbiga var så bara att jag inte hittade tillbaka till stenarna när jag skulle ned. Och där satt jag kanske 3 meter upp, med inga handtag. Det hela slutade i att jag fick hänga raklång på mage och titta på skuggan var jag kunde sätta fötterna. Att jag innan hade tagit av mig tröjan, och att kameran hängde bak på ryggen gjorde nog att det såg rätt roligt ut.

Jag skrapade mage, ben och armar & när jag väl kommit ner så tog det ett bra tag innan hjärtat slutat bulta och händerna darrat. Hade kunna gå riktigt dåligt om jag tappat fästet med fötterna eftersom det var sten även nedanför. Men haha, varför var det ingen där och kunde fota mig? Haha ! En sak är då i alla fall säkert; jag kommer då aldrig bli en cliffhanger.


Så här mörbultat hade jag blivit om jag ramlat



Efter jobbet har vi käkat hos svärisarna och ikväll har vi grejat lite ute. Fredde håller på att måla på staketet och pappa kom förbi och hjälpte mig med clematisen. Just nu sitter jag och kikar på säsongens första " Sommar med Ernest ". Underbara karl :) Senare går jag nog ut och fixar lite med blommor och tar in tvätten. Älskar sommarkvällar! Och det gäller att passa på för nu skulle det komma regnrusk ett par dagar va?