.

Allt.. men mest ingenting

Kan tycka att jag som är hemma hela dagarna borde hinna både allt möjligt. Men icke sa nicke. Idag har dagen sniglat sig fram med en grinig unge på armen ( inget annat duger ). Hon somnade i någon timme mitt på dagen då jag hann börja med ogräset på gruset här, men det blev inte klart på långa vägar.

Utöver det har jag inte gjort ett skit. Att jag också är helt seg i kropp & själ gjorde inte saken bättre heller. Och samtidigt känner man lite skuld för att bli irriterad på Mollan.

Jag kommer aldrig komma underfund med de här mammorna jag ser överallt. Facebook till ett exempel. Alla skriver och kommenterar som om det ALLTID är hur underbart som helst att vara mamma. Oftast håller jag med, men ibland rinner det över. Har jag ett minimalt tålamod eller har alla andra världens snällaste ungar? Jag vet inte....... men det känns lite som om det är någon slags " tävling" om vem som är den bästa mamman här i stan.

Är jag den enda som vågar erkänna att man ibland vill
gå ner i källaren och bara sitta där i någon timme?

---

Slutklagat.

Imorgon kommer mamma hit efter lunch och då tar vi och åker till Mo på Åkes & kikar på blommor. Jag kan bli galen där av allt fint som man vill ta med sig hem. Andra i min ålder får samma begär av kläder m.m, jag får av blommor. Vuxenpoäng!

Får se om jag kaaaanske skramlar ihop och köper en ampel och sätter i äppelträdet. Kanske. Skulle behövas lite mer små att sätta i rabatten och mina blomkorgar också. Vi får helt enkelt se vad jag känner för.

Gullnattljus över de oranga jag satt vid bladet kanske?




Eller kanske Kamtjatka ?





Har ni något förslag ?

Oftast är det helt underbart att vara mamma men emellanåt så vill man som sagt bara stänga in sig nånstans. Speciellt när det är skrikigt osv.:(

När jag fick min första , min son, så kan jag lova att jag Inte var världens bästa mamma o de var inte alls sååååå underbart som alla sagt att vara mamma.



Jag hade en bebis som skrek mest hela tiden (kolik)jag var astrött,nervös och orolig hela tiden och vissa dagar när jag vaknade längtade jag direkt till kvällen då jag skulle lägga honom så jag fick lugn och ro ....

Men allt vänder, en dag insåg jag att jag oxå hamnat där då det mesta var toppen, helt plötsligt hade jag en nöjd och glad grabb:-)



Nu när jag fått barn nr :2 är allt annorlunda. Nu kan jag ärligt säga att Allt Är underbart och jag är utvilad ,lugn och glad. Nu väcker jag till o med tösen ibland bara för att jag längtar efter att gosa med henne :-)

Men vem vet, hennes period av att vara jobbig den kommer säkert den med det är jag väl förbredd på så jag passar på att njuta lite extra nu.



Så med andra ord, ibland är allt toppen och barnen är världens snällaste och ibland är det precis tvärtom.

Och man FÅR tycka det är jobbigt man är en lika bra mamma ändå :-)



Vi mammor gör ett kanonjobb så det så! :-)