Mina flickor

Ibland går det upp för mig att jag faktiskt har
de finaste vännerna i världen. Tack för det

I lördags efter namngivarfesten så bestämde jag mig för att ta den första riktiga ledigheten från mammalivet och åka ut till Svartsundet för att få umgås med mina flickor som äntligen samlats hemma. Vi myste på bryggorna, åkte lite båt till Stenö där vi lyssnade på musik och drack lite bira. När sommarsolen gått ner spelade vi spel tills klockan blev morgon innan det blev lite sömn. Dagen efter kändes det som om jag varit ledig i flera dagar. Mycket välbehövligt måste jag säga. Sure, jag har det bra hemma med familjen också, men ibland vill man bara umgås med de knäppa brudarna och skratta av sig ordentligt. Behövs inte så ofta för att bli nöjd. Det är skönt att veta att vi alltid kommer att ha varandra, trots att vi bor mil mellan & har helt olika liv. Vi har gemenskapen kvar, alltid.