Tranan = Tok
Av någon anledning blir det alltid så. Så fort det är Tranan på g så blir alla helt sneda och alldeles för fulla. Hade det roligt som tusan igår men gillar inte alls hur jag håller på ibland. Finns inga gränser, men finns det några så ska de absolut brytas. Nu undrar ni säkert vad jag gjorde som var så farligt?
Ingenting, vad jag vet i alla fall. Det är bara en sån dryg känsla att verkligen se hur äcklig man är på krogen. Usch! Hoppas ärligt talat att det blir lite lugnare i Stockholm, verkligen också..
Och på tal om flytten så håller jag på att gå sönder av oro. Nu efter mycket tjat från mamma och andra så är all planering klar och själva slitet börjar redan imorgon. Har kommit på att det är mycket smartare att packa allt imorgon för att sedan bara kunna ta och åka på lördagsmorgonen. Fy och blä vilken träningsvärk det kommer att vara på söndagen skulle jag tro. Monsterlyfta en miljon saker. Kan bero på att jag nu på mina 2 år av att bott själv samlat på mig nog med saker som skulle kunna rymma hela lägenheten själv. Och nu med bara ett rum att få in saker så kommer jag gråta av att behöva välja bort en massa. Eller så kommer det inte finnas en enda ledig bit av vägg kvar i mitt rum för alla tavlor. Vi får se hur det blir. Vore så himla mycket enklare om jag hade vetat hur rummet såg ut bara. Det ska ju också bli jättekul!
Komiskt det där att jag och Matta inte ens sett stället. =)
-
Så vad har hänt idag?
Vaknade lagomt onykter hos Sanna imorse med dödsångest (fast jag inte gjorde något igår) och var extremt sugen på en kall Champis som bara finns på flinken. Fick tillslut med mig henne och jag tror aldrig att det varit så gott med dricka i hela mitt liv. Efter ett tag på stan så fick det vara nog, och sedan dess har jag varit hemma. Matilda och Putte var här och åt och umgicks ett tag också. Jag har även varit mycket puckad och tryckt i mig chips & dipp idag igen. Självbehärskningen på noll.
Tacka vet jag strumpbyxorna med den hemliga indragningskraften som alla kvinnor älskar. Den som kom på dem måste helt enkelt vara Gud själv =)
Imorgon.
Jo, bara en massa trökigheter med packning.
Ut och gå på morgonkvisten blir det i alla fall.
Jääävla chips.. Förbannelse istället, över den som kom på dem.
-
Saknar också alla de som brukade tillhöra min vardag förr.
Först och främst Tobias, vår alldeles egna Tuffipluff...
(Gustav Klimt)
Kommentarer
Trackback
