Helt enkelt skitförbannad

Minns inte sist jag skrev, måste ha varit i onsdags kanske. Resten av veckan blev lugn, och det finns inte så mycket att berätta om det antar jag.
Det slutade i alla fall med att jag varit jätteduktig i veckan med att försöka vara lite nyttig. Är svårt när mamma lagar så god mat och när det alltid finns gotta i skåpen här. Kommer förhoppningsvis bli lättare efter nästa vecka. Får försöka tvinga tjejerna att vi ska vara nyttiga också =)



Fredagen blev lugn med lite besök hos bekanta.
Jag hade tänk satsa på en fortsatt lugn helg men tillslut skrek suget och jag fick ge upp tanken om någonting nyktert. Efter bara en minut var det bestämt med Carro, och efter någon timme satt hon och jag, C Andersson och I Roos hos J Pettersson och det slutade med en mysig förfest. Eftersom jag inte hade ätit bra alls under dagen så blev det lite för mycket när spriten kom fram. Väl nere på stan hann jag bara gå in på krogen i 5 min innan jag av någon anledning gick ut igen. Där ute träffade jag en vän som var väldigt full.
Och med tanke på det.. Nu har jag bevisat för mig själv att det går att bli "nykter" på en kort stund. Nu låg det till så att jag har inte ett minne av att vi gick ned på stan, men så fort denna personen blev för full och mådde illa så blev jag skärpt som jag vet inte vad. Det är konstigt det där hur hjärnan fungerar.

På min promenad idag spånade jag vidare i det där. Kom att tänka på när Emma berättat om när de hade varit ute i Saras stuga och C hade tuppat av när Emma tog bar henne. Berättade att hon blev rädd och att hon kunde lyfta C utan problem. Eftersom en tjej kanske väger ca 50-60 kilo är det näst intill omöjligt för en annan tjej i samma vikt att bära bara sådär. Det där tycker jag är så häftigt. Hur psyket kan göra att våra fysiska styrka nästan är oändlig. Man har hört om de som lyft sjukt stora saker för att de försökt rädda någon. Jag undrar bara hur mycket panik det behövs för att man ska kunna prestera sådär?
_

Nog om det nu. Fredagen slutade i alla fall inte så bra men det gjorde egentligen inte mig något.
På lördagmorgonen passade jag på att hälsa på farmor. Berättade att min telefon pajjat och hon erbjöd mig sin gamla som man egentligen inte kan kalla gammal ändå. Det var väldans snällt tycker jag. Efter att ha pratat om en massa kom jag på idén att vi lika gärna kunde hälsa på gammelfarmor när jag ändå var där. Så det gjorde vi.
Väl där pratade vi och böcker, gamla kläder m.m. Kände mig rätt gammal själv när jag kom på mig själv sittandes i en lång konversation om en bokserie. Men man kanske får skylla sig själv när ens favoritprogram på tv är "Antikrundan, Första andra tredje & Ensam mamma söker"?  =)

Fick även låna en bok av farmor som hon nyss köpt som jag hittade av en slump. "Hemlös - med egna ord" hette den. Läste första sidan och blev fast. Resten av lördagen och större delen av idag spenderades fastklistrad vid denna. Blev både ledsen, frustrerad och helt enkelt skiförbannad.
Slut nu men hade gärna läst flera stycken likadana med fler berättare.
Den gick ut på att några hemlösa i Stockhom fick föra dagbok om deras vardag där de stapplade runt och kämpade för att hitta ett nytt ställe för den veckan eller natten. Jag visste inte alls hur det låg till, eller ens att det fanns så många som bodde på gatan som det gör i Sverige nu, eller rättare sagt bara i Stockholm. Och här ska vi vara det perfekta välfärdslandet och det bara skiter sig på det sättet. Politiker som pratar om hur de ska lösa det här problemet som är så pass stort att det är det tredje största, men som vanligt är det bara snack. Man kan bli så förbannad att det ryker ur huvudet på en. Finns säkert många som tänker på hur man ska kunna hjälpa till, men det finns egentligen inte så mycket. Det går att köpa deras tidning och erbjuda pengar eller bara en pratstund. Vet inte ens vad jag ska säga mer än att jag kan gott och väl förstå hur dessa människor känner. I alla fall de av dem som inte vill leva under förutsättningarna de får erbjudna för dem. Vilka idioter det finns inom den sociala sektorn..

     

Jaha, nu har jag pratat hål i huvudet på alla här tänker jag.
Imorgon blir det inte mycket alls, ingenting planerat i alla fall. Känns som om jag skulle vilja träffa alla lite innan det bär av till nya staden, men är lite osäker där. Som mina vänner kanske fick reda på, så gick det inte så bra för mig där ett tag pga olika faktorer. Har inte lust att halka dit på sånt tjaffs igen, absolut inte nu när jag äntligen har bestämt mig för att göra någonting smart för en skull. Kanske därför jag har hållt mig lite tillbaka hemma med böcker nu på senaste tiden? Ja, det är nog smartast att fortsätta i den här stilen?

Nu är klockan på tok för mycket för mig.
Blir nog bra det här.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0