Lunarstorm & Pixbox


                                                                      En förfest i min lägenhet den 17/2-07

Och jag som skrev att jag skulle somna tidigt ikväll för att slippa sitta och tänka på morgondagen hemskheter. Yeah, sure!
Här sitter jag klockan halv 3 och är klarvaken som en tupp som nyss fått en pinne i stjärten.
Låg sömnlös i lite över en timme innan jag gav upp och gick för att hämta datorn.
Började i brist på annat att kika på en massa gamla bilder och bloggar från tex Lunarstorm & pixbox, som för tankarna långt bak i tiden. Det jag kommit fram till att allt var så himla enkelt förr. Det enda jobbiga att behöva tänka på var proven, som egentligen inte var så svåra om man tänker efter. Lathet var det största problemet. Och utöver det bara lite kärleksdravel som man hade skaffat helt själv.
Nu för tiden är det försäkringar, hyra, telefon, internet, boendet + allt som hör till det. Med andra ord ; pengar.
Fy och återligen fy för pengar. Inte att ha, men för att inte ha.
Allt kostar så grymt mycket nu för tiden och man får knappt något alls för att näst intill slita ihjäl sig veckorna långa. Jag hatar den regeln, men det är tyvärr någonting alla måste göra. Ekonomiskt oberoende skulle man ha varit. Vore inte det livet?
-
Hur som helst satt jag och tittade på gamla bilder och dagböcker och insåg ännu en gång vilket jävla pucko man varit i de situationer när det verkligen behövdes lite sunt förnuft. Hålla på och tro att man är så jävla cool och att allt sker enligt sin egen vilja.
Fy fan, sumpade en av mina stora chanser att få någonting verkligen skitbra där. Vet aldrig nu hur det skulle ha blivit, men hur lång/kort tid det skulle bli så Vet jag att det hade varit den bästa tiden i mitt liv. Men som sagt, det sumpade jag i egoistiska tankar som jag ångrar ännu idag. Brukar tänka på det här. Inte fullt lika mycket som förr, men ändå så att det händer titt som tätt.
Vet i alla fall en sak.. det kommer behövas en MYCKET speciell person för att jag ska känna samma sak igen.

Utöver denna person som jag nyss pratat om så saknar jag min gamla klass så oändligt. De gjorde mina dagar så mycket bättre genom skoltiden och de har alla lämnat intryck i mitt hjärta på olika sätt. Tråkigt att det inte blivit lika mycket återträffar som vi bestämmde innan vi alla skiljdes åt, men det är inte så lätt. Jobb och olika städer gör det näst intill omöjligt att alla ska kunna ses samtidigt. Tråkigt.. men man kommer alltid ha sina klassvänner på ett speciellt ställe i sitt hjärta som sagt.

Hoppas nu på en ny period i mitt liv i Stockholm, som ska bli en underbar tid med mina flickor. Vågar inte hoppas på för mycket utifall det hela blir en besvikelse, men kan ändå inte låta bli. Jag får bo med två personer som jag älskar som min egna familj och jag kan inte se det på ett annat sätt än att vi kommer trivas med varandra. Och om jag inte känner oss helt fel så kommer det antagligen bli en hel del tokande också. Så ja, jag hoppas på att den här tiden kommer bli någonting man kan komma ihåg på senare dagar.
-
Nej nu ska jag upp om ca 5 timmar och åka för den där jääävla sprutan, sen fixa fram lite inför flytten. Det närmar sig, och jag måste erkänna att det pirrar lite i magen. För tänk på detta.. jag har aldrig bott mer än EN(!) gata ifrån mamma, trots att jag bott ensammen från det jag var 18 år. Haha, pinsamt!

Ett nytt försök att sova då kanske?

Kommentarer
Postat av: Sara

Håller med dig fullt ut, klassen ligger runt högerförmak vid början av höger kammare ;) Vilken mer än dig och Ökan ska bo i lägenheten?

2008-10-16 @ 18:11:01
URL: http://saraeriksson.bloggspace.se
Postat av: Alex

Ojoj vad hon kunde då :)

Det blir jag, emma och matta som kommer bo

tillsammans. Och vi hoppas på många besök

från dig smulan!

2008-10-16 @ 23:04:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0