Hur mycket kostar lycka?

Ja, hur mycket kostar det egentligen?

För kanske några hundra år sedan var det annurlunda. Då hade man inte lyxen att ens vilja åka mer än några mil utanför sitt hem. Nu vill man så mycket mer.

Och nu menar jag inte att sitta på en sten i skogen och vara lycklig över vädret. Nej, jag menar lyckan av att se saker och uppleva. Men allt det här kostar nu för tiden. Tiden kostar till och med.

Så tills jag har pengar till att vara riktigt tillsfredställd så får jag sitta på en sten, med mossa i stjärten, och vara glad för det jag har. Låter som en plan, right?

-

Dagen har spenderats i Gävle med Nea. Åkte med 10 tåget dit och hem med 14 turen. Vi fick 3 timmar på oss i stan. På de tre timmarna hann vi med en hel massa saker. Inhandlade nya jeans, skor och en massa annat smått. Idag köpte jag faktiskt nödvändiga saker, som jag behöver. Eller så brukar det oftast låta efter, men den här gången är det sant. Lurar mig själv för att inte få ångest över mitt slösande.

-

Detsamma gäller helgen. Vet inte riktigt vad jag vill. Kommer väl sluta med ett svart hål den här gången också, vilket jag inte ser fram emot ett dugg. Hm, förstår inte hur det kan bli så. Men som vanligt så är jag för snäll för att säga nej, så Gävle blir det helt enkelt. Känns i alla fall lite bättre nu när vi ska sova hos Sara, för det finns inget värre än nattåg.
-
Ikväll blir det samma veva. kanske ska umgås lite med Marwa och Nea. Titta när hon gör lasange igen. Tycker det är mycket lämpligt att hon flyttat intill mammas port, eftersom jag spenderar största delen av mina dagar här. Kommer inte ens ihåg sist jag var in i min egen lägenhet. Så tråkigt tycker jag att det är att bo själv. Tacka vet jag mammas mat, mammas tjat och framför allt mammas tvättmaskin. Halleluja för den!

Har nyss vaknat från en tupplur, helt sliten efter att ha sovit ca 4 timmar inatt. Men det var det värt, när man har fint pratsällskap : )
Somnade till min trogne vän Disneychannel, som inte är något annat än genialiskt. Helt underbart att bara ligga där och se på något så iq-befriande så man somnar, och också önska att man inte blev en dag äldre än vad man är. Jag ska aldrig bli vuxen. Varför ska man bli det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0